Hoppa av ekorrhjulet

Åh Gud, ja vad härligt det vore att få lämna in uppsägningspappren till chefen. Städa skrivbordet. Pendla hem en sista gång. Parkera bilen. Låsa upp dörren. Krama familjen. Klappa katten. Laga till en riktigt god middag och bara njuta!

Det är inte sällan som samma önskan yttras av någon under en fikarast. Men när jag lite försiktigt börjar fråga vad de gör åt saken, så blir alltid svaret detsamma. ”Men det är ju bara en dröm, så länge jag inte vinner på Lotto”. Är det verkligen så?

Jag tror faktiskt inte det.

Rättare sagt så vet jag att det inte är så. Det finns många ekonomibloggar därute som bevisar motsatsen. Jag önskar att jag var en av dem, men det är jag inte – än. Vi kan väl säga att jag är en aspirant J

Men ska jag inte arbeta alls då? Ska jag bara sitta på mitt ars.. 20 år innan den verkliga pensionen vid 65? Knappast! Jag tycker om att arbeta. Jag tycker om att arbeta hårt. För rätt saker. Trots ett heltidsarbete är jag en aktiv medlem i flera föreningar varav ordförande i en. Det gemensamma för dessa tre föreningar är att de arbetar för människor i närområdet, för olika målgrupper. Om jag inte arbetade ett lönearbete, hade jag kunnat lägga mer tid på dessa föreningar och samtidigt som jag haft förbaskat roligt, kunna göra livet bättre för många andra.

Vad gör jag för att uppnå mitt mål att hoppa av ekorrhjulet? Till att börja med så har jag satt upp ett mål. Att om 9 år, när jag är 55, inte behöva lönearbeta längre. Skulle jag inte uppnå målet och ”tvingas” arbeta 50 %, så anser jag att jag kommit en bra bit på väg. Att ha ett klart mål, definierat enligt S.M.A.R.T. anses vara en av de avgörande faktorerna för att nå ett mål. Vi testar…

Jag ska inte behöva lönearbeta när jag fyllt 55.

Specifikt – ja
Mätbart – ja
Accepterat – ja
Realistiskt – ja, det beror bara på hur hårt jag kommer att arbeta för att nå målet
Tidssatt – ja

Titta vilket SMART mål jag har satt upp för mig själv!

Jag har ett arbete som kostar en hel del pengar. Till att börja med så pendlar jag – långt- för att kunna arbeta där jag gör idag. Bara drivmedlet kostar mig ca 3000 per månad. Parkeringsplatsen kostar 300 per månad. Arbetskläder (lite snyggare kontorskläder) kostar gissningsvis 700 i månaden om jag slår ut kostnaden på ett år. Om jag inte skulle pendla så långt, så skulle jag inte heller behöva den bilen jag har, utan vi skulle klara oss med en bil, så där kan jag räkna bort 2000 (lån, däck, service, bla bla bla…). Nu har jag kommit upp i 3000+300+700+2000= 6000 /månad. I skattade pengar. Det motsvarar 7800 / månad i bruttolön, typ ¼ av vad jag tjänar idag.

Samtidigt så gör jag mitt bästa för att beta av våra lån, en tusenlapp i taget. Vi bor en bit från stan, och behöver bil, för att kunna fortsätta bo där. Vi behöver även ha hyfsat bra bilar, och det är en ständig kamp att försöka ha en tillräckligt bra bil, utan att ha alldeles för höga billån. Vi amorterar hårt, och när det blir pengar över så gör vi extraamorteringar på bil-lånen. Med lite tur, så är ett av lånen borta i slutet av sommaren. Kan sedan den bilen fortsätta rulla i minst ett år, så blir billånet på nästa bil betydligt mindre. Håll tummarna för att inget händer min lilla rara, söta Audi på många år nu. Det är för mig den perfekta pendlarbilen, och jag vill gärna fortsätta kampera ihop med den länge än.

Idag, 26/2 2017 är mitt hushålls sammanlagda skuld 844 126 kronor. Huslån, billån och CSN. Det borde inte vara så omöjligt att bli av med på 9 år väl?

Det här ämnet lär jag återkomma till – många gånger. Lite spretigt, som livet är…

“The goal of retirement is to live off your assets-not on them” 
― Frank Eberhart

Prepping - trend eller nödvändighet?

Det är lika bra att erkänna med en gång. Jag är en prepper.

Nej, jag har ingen bunker jag har fyllt med vapen och flera ton med mat. Jag bor i en helt vanlig villa – men jag har en hel del saker undanstoppat i skåp och lådor.

På senare tid har det poppat upp varning efter varning på diverse kommuners hemsidor om att det är viktigt att kommunens medborgare kan klara sig på egen hand i 72 timmar. I Aftonbladet säger Ygeman samma sak. Karlavagnen hade ett inslag om det i veckan. Ja, till och med Mix Megapol har tagit upp detta. Är det på grund av att prepping har blivit trendigt så att ”alla” ska haka på, eller ligger det något mer bakom detta?

För egen del så oroas jag av det allmänna läget i världen. I Vita Huset sitter det en riktig pajas, som ingen riktigt vet vad han kommer att hitta på. I och med att han nu är ledare för en av supermakterna i världen, så påverkas omvärlden av hans beslut. Till exempel så är klimathotet bara påhitt enligt Trump. Hur detta kommer att påverka oss får vi se. Putin, ledare för en annan av supermakterna mullrar på rätt bra på sitt håll, med sin önskan om att återskapa gamla tiders Ryssland. Kommer han fortsätta att annektera omliggande områden tills att han har lyckats?

Kylan i södra Europa har orsakat höga priser på grönsaker och det har stundom gapat ganska tomt i hyllorna i grönsaksdiskarna. Brist på sallad och tomat är just inget som skadar oss, men det visar ändå hur beroende vi är av import och hur sårbara vi är när importen inte fungerar. Rapport efter rapport visar att efter bara ett par dagar kommer hyllorna i butikerna gapa tomma om inte importer och transporter fungerar.

Vädret är också en lite rolig sak som kan ställa till det för oss. Någon som kommer ihåg lilla Gudrun och Per? Eller kanske vintern där många av oss klättrade upp på våra hustak och skottade bort en meter snö? Åska som slår ut elen under en eller flera dagar?

Åh, eller min senaste personliga katastrof – hela familjen däckad i influensa? Visst, vi hade kunnat be någon granne eller bekant åka och handla lite juice, Alvedon, glass och snorpapper, men det var väldigt skönt att kunna plocka fram allt vi behövde ur skåpen. Vi kunde till och med åka och hjälpa min likaledes influensadäckade mor med allt från medicin till mat, utan att ta omvägen via en affär och smitta ner alla andra besökare.

Jag tror att det bara är korkat att inte inse att läget kan ändras – snabbt.

Att ha vatten, mat och ett spritkök hemma gör att jag vet att min familj kommer att vara mätt och belåten. Vi har även spritkök och en obscen mängd värmeljus hemma, så matlagning och ljus skulle inte vara problem vid strömavbrott. Vi råkar ha en öppen spis hemma, så vi kan även hålla oss varma och gosiga. Eftersom jag är den jag är, så klarar vi oss bra mycket längre än 72 timmar och det känns bra.

Men detta är en spretig blogg, så nästa gång kommer inlägget att handla om något heeelt annat!

“By failing to prepare, you are preparing to fail.” 
― Benjamin Franklin

Från kaos till ordning

Är det inte det vi alla egentligen strävar efter? Ordning? Lugn? Tillfredsställelse med livet?
Jag vet att åtminstone jag gör det.

Men hur skapar jag ordning från kaos?
Ett steg i förhoppningsvis rätt riktning är att skapa den här bloggen. Jag tänker mig att om jag kan få ner åtminstone en del av allt som snurrar i huvudet, så kanske jag kan ta en sak i taget och bena ut dem. Jag kanske till och med lyckas förklara för mig själv varför saker är som de är, och med lite tur plocka bort en och annan sak som ligger och gnager och pockar på uppmärksamhet.

Eftersom jag älskar att skriva listor, så lär denna blogg se en eller två eller fyrtioelva olika sådana. Genom livet har jag samlat på mig en massa tips och tricks, så de tänker jag också bjuda på här.

Nåväl, detta är ett experiment. Vi får se om det är någon som hittar hit och tycker att innehållet är värt att spendera några minuter på.

“Chaos was the law of nature; Order was the dream of man.” 
― Henry Adams