Självuppfyllande profetia

Starta inte en blogg med namnet "Livet är spretigt" om du inte vill att livet ska börja spreta ännu mer!

Sedan senaste inlägget har livet i stort sett varit kaos. Inte stökigt, utan KAOS! Dotter 14 har tydligen varit deprimerad och självmordsbenägen sedan maj 2017 och har karvat sig i armar och ben sedan dess. Detta fick vi föräldrar veta i oktober samma år, närmare exakt 9 oktober. Därefter har allt varit helt uppåt väggarna.

Vi har fått lära oss att det finns flera olika BUP-instanser, hur det är att tillbringa tid på en låst avdelning efter dotterns självmordsförsök. Vi vet nu hur snabba SOS är att skicka ambulans efter ett sådant försök, och hur fantastiskt trevlig personalen är.
Vi har fått sitta med en hest ulkande dotter i knät efter att ha slitit bort ett hårt knutet skärp runt hennes hals. Jag vet nu att jag faktiskt kan sparka in en dörr när det inte längre hörs ljud bakom den.
Vi har fått känna på hur det är att sova på golvet bredvid dotterns säng, eller på golvet utanför hennes dörr, eller varför inte min favorit - att sova på hallmattan för att se till att hon inte rymmer.

Det var heller inte roligt att efter ett medicinbyte få springa barfota genom skogen i ett halvt desperat försök att hitta Dottern som rymt. Det var även den dagen jag körde på stora vägen i krypfart med telefonen vid örat och polisen i andra änden för att få hjälp att hitta henne. Tillslut lokaliserades hon till en tågstation och polisen stängde av tågen i ca 1 timme åt båda hållen. Dagen slutade med att jag stod i två timmar utanför stadens tågstation och väntade medan Dottern satt och pratade med en trevlig poliskille om tv-spel och annat, medan hans kollega försökte få ett svar på om de vågade släppa honom till oss, eller om hon behövde läggas in någonstans.

Det finns även en mängd olika mediciner för ADHD, ångest och depression - var och en med sin egen härliga hög med biverkningar. De största gemensamma nämnarna är att de tar bort aptiten så att en redan smal tös blivit ännu smalare och är på god väg att utveckla en ätstörning. Den andra gemensamma nämnaren är att alla medicinerna även oftast leder till eller förstärker en depression eller ångest.

Skolan dottern går på är toppen, de försöker verkligen. Även om det inte går att få henne dit och göra skolarbete, så är det inte för att skolan inte försöker. Vi testar olika sätt i några veckor, omvärderar och försöker något nytt.

Både jag och Gubben har förstående arbetsplatser som inte kommenterat alls att vi varit hemma och vabbat i olika grader sedan oktober, de har bara bett oss lite snällt om att ge oss en förvarning om hur vi kommer att arbeta den närmaste tiden.

En personlig reflektion är att jag behöver mitt jobb, jag klarar inte av att vara hemma och vakta barn hela dagarna. Så nu är det Gubben som har största vabb-ansvaret.

Visst ja, något positivt är i alla fall att jag äntligen har köpt ett växthus och väntar nu på att få sätta upp det.

Livet ÄR verkligen spretigt just nu!

Alltså finns det en mycket coolare stil än steampunk?

Steampunk är enligt wikipedia en ”typ av science fiction och estetik som grundar sig på ångmaskiner, luftballonger, mekaniska matematikmaskiner och annan teknik från industriella revolutionen, som tog sin början i slutet av 1700-talet men före andra industriella revolutionen 1870-1914.”

”Karaktäristiskt för genren är teman och material som synlig mekanik, kugghjul och mässing. Steampunk utspelar sig vanligtvis i en viktoriansk miljö men genren har förgrenat sig och inkluderar nu alla tänkbara tidsåldrar och historiska miljöer, exempelvis medeltiden, bronsåldern och antiken.”

Det låter ju ganska coolt eller hur? Genren finns inom literaturen – Jules Verne bland annat. Den återkommer i mängder av filmer. Filmlistan nedan är några av mina favoriter inom genren, men det finns många fler. Den finns definitivt inom konstnärs och hantverkskretsar!

The League of Extraordinary Gentlemen
Baron Münchausens Äventyr
Sherlock Holmes
The Prestige
Van Helsing
The Time Machine
Sky Captain and the World of Tomorrow

För den inredningsintresserade så är det en flirt mellan industristilen och den viktorianska eran. Jag anser att den som inreder steampunkinspirerat måste ha en hel del humor. Jag menar, sätta upp ett cykelhandtag i badrummet som handdukshängare, eller att ha strutsfjädrar i en vas byggd av cykelkedjor. Om du älskar steampunk, så har du barnasinnet kvar, du är nyfiken, öppen och kan se andra sidor av saker som andra inte ser.

Jag tänker inte lägga in någon bild här, men uppmanar dig verkligen att göra en googling Steampunk decor och välja bilder. Eller om du känner att du har några veckor att slösa bort, gå in på Pinterest och gör samma sak. Jösses Amalia vilka coola saker det finns!

Att jag inte lägger in en bild, beror på att det är full fart med trädgårdsarbetet denna fina helg, och börjar jag leta bland mina favoritbilder, så lär jag inte sluta förrän helgen är över. J

Åh nej, jag känner att Pinterestsuget börjar sätta in, bäst att jag stänger ner datorn nu!

“Steampunk is...a joyous fantasy of the past, allowing us to revel in a nostalgia for what never was. It is a literary playground for adventure, spectacle, drama, escapism and exploration. But most of all it is fun!” 
― George Mann

Orangea kuvertet

Som så många andra slet jag upp det hett efterlängtade orangea kuvertet som innehåller löftet om en tidig pension med pengar över till allt roligt jag skulle vilja göra.

Haha, gotcha, gick du på den enkla? Det var snarare med nervösa ryckningar i ryggraden och med fasa i blick som jag försiktigt öppnade kuvertet.

Jodå, jag får gå i pension – vid 68 år och 2 månader. Det är om jag vill ha en pension på ca 14000 (före skatt) vill säga. Vill jag gå vid 65, så får jag nöja mig med en pension på 12000 (före skatt). Om jag skulle vara riktigt ”wild and crazy” och gå vid 61 års ålder, så blir min enormt höga inkomst 10000 (före skatt). Men jag vill ju gå ännu tidigare – om 9 år. Det ser allt mer ut som att det är lite för optimistiskt tänkt, eller hur?

Det som inte är medräknat här är ett gammalt privat pensionssparande på ca 70000 och en del annat undanstoppat i olika fonder och sparande. Slår jag ut det jag har undanstoppat på 10 år, så blir det en cirka 1000/månad att leva på. Vilket lyxliv! J

Det känns som om jag har en hel del jobb framför mig om jag ska nå mitt mål att bli arbetsfri om 9 år. Så jag tar det ett steg i taget. Varje avklarat steg används till att finansiera nästa steg.

Steg 1 -  betala av ett privatlån på 8000 (som jag hade glömt bort att jag hade – fy mig!). 

Steg 2 – skapa ett katastrofspar på 10000 (att ha till alla dessa oväntade utgifter som kommer och attackerar en när man minst anar det). KLART! J

Steg 3 – betala av billånen.

Steg 4 - lägga upp en buffert på 3 månaders utgifter på ett vanligt fondspar.

Steg 5 – spara undan 10% av inkomsten till min pension.

Steg 6 – betala av huslånen.

Steg 7 – använd alla pengar som sparats på att ha klarat av de ovanstående stegen till att bygga upp en stor hög med pengar att leva på om 9 år, 1 månad och 3 dagar, när jag ska gå i förtida pension.

Den som har koll på sina ekonomi-sidor, ser att detta är i stort sett identiskt med Dave Ramseys sju steg till att kunna leva utan att jobba. Det finns säkert andra sätt som kanske är minst lika bra, men just nu är detta min plan, och jag kommer att göra mitt bästa för att hålla mig till den.

"I like work: it fascinates me. I can sit and look at it for hours." 
— Jerome K. Jerome

Växtkraft, växtvärk och växthus

Facebook är vidrigt just nu.

Flödet är fullt med bilder på underbara odlingar från förra året. Rabatterna prunkar med underbara blommor i de mest fantastiska färger. Odlingsbäddarna svämmar över med krispig spetskål, knubbiga morötter, djupröda tomater och supersöta jordgubbar. Bilderna på växthusen visar fräscha gurkor i långa rader och djupröda chilifrukter.  Ofta visar bilderna även en fantastisk ljussättning i växthuset, med käcka ljusslingor ovanför sköna stolar bredvid ett rustikt bord på vilket två glas rosé står i perfekt rena kristallglas.

Jaha? Men vaddå då? Det låter ju underbart tänker du, så vad i hela friden är problemet?

Problemet är bara ett: Ingen av bilderna är mina! Och jag är avundssjuk, så avundssjuk att jag nästan känner hur hornen växer ut ur pannan på mig! Jag vill också ha stora frodiga plantor i mina grönsaksland. Jag vill också ha ett växthus fullt med tomat, chili och gurka. Jag vill också sitta i växthuset en kylig sommarkväll och bara njuta av livet.

Att ordna ett par grönsaksland kan jag nog mäkta med. Plats finns. Men landet ska ju fyllas också och det är här det börjar bli problem. Om det bara vore att slänga ner frön i hyfsat raka rader så vore det ju heller inga större problem. Men det är mycket som antingen ska förodlas för att hinna växa och bli fullmoget i vårt klimat och då finns det två alternativ. Förodla själv eller köp plantor som någon annan har förodlat. Det sista alternativet går fetbort, för det blir så dyrt. Det andra alternativet, att förodla hemma, innebär vissa svårigheter för mig. Jag har för lite ljus. Växtlampor kostar en hel del så min plantfabrik består just nu av ett plan i en lagerhylla och två skrivbordslampor. Det är lite litet om man säger så. Min plantfabrik lider av extrem växtvärk med de 20 tomatplantor och 4 plantor jordmandel som står där och trängs.

Men växthus då, det kan du väl ordna Mejja? Jo, jag kunde det fram tills igår, när bilen fick domen att det krävs en operation som kostar 14 000 för att den ska leva ett par år till. Jag vill, vill, vill ha ett växthus! Jag får väl slänga upp ett av campingtälten och sätta in en batterislinga istället. Rosévin i kristallglas ska nog ordna sig J

Jag hade kunnat fixa både växthus och bil om det inte vore för min önskan att gå i pension om 9 år. Men som det är nu, så får jag vackert hålla i slantarna, och drömma, och önska…

”Weeds are flowers too, once you get to know them”
- A. A. Milne

Hoppa av ekorrhjulet

Åh Gud, ja vad härligt det vore att få lämna in uppsägningspappren till chefen. Städa skrivbordet. Pendla hem en sista gång. Parkera bilen. Låsa upp dörren. Krama familjen. Klappa katten. Laga till en riktigt god middag och bara njuta!

Det är inte sällan som samma önskan yttras av någon under en fikarast. Men när jag lite försiktigt börjar fråga vad de gör åt saken, så blir alltid svaret detsamma. ”Men det är ju bara en dröm, så länge jag inte vinner på Lotto”. Är det verkligen så?

Jag tror faktiskt inte det.

Rättare sagt så vet jag att det inte är så. Det finns många ekonomibloggar därute som bevisar motsatsen. Jag önskar att jag var en av dem, men det är jag inte – än. Vi kan väl säga att jag är en aspirant J

Men ska jag inte arbeta alls då? Ska jag bara sitta på mitt ars.. 20 år innan den verkliga pensionen vid 65? Knappast! Jag tycker om att arbeta. Jag tycker om att arbeta hårt. För rätt saker. Trots ett heltidsarbete är jag en aktiv medlem i flera föreningar varav ordförande i en. Det gemensamma för dessa tre föreningar är att de arbetar för människor i närområdet, för olika målgrupper. Om jag inte arbetade ett lönearbete, hade jag kunnat lägga mer tid på dessa föreningar och samtidigt som jag haft förbaskat roligt, kunna göra livet bättre för många andra.

Vad gör jag för att uppnå mitt mål att hoppa av ekorrhjulet? Till att börja med så har jag satt upp ett mål. Att om 9 år, när jag är 55, inte behöva lönearbeta längre. Skulle jag inte uppnå målet och ”tvingas” arbeta 50 %, så anser jag att jag kommit en bra bit på väg. Att ha ett klart mål, definierat enligt S.M.A.R.T. anses vara en av de avgörande faktorerna för att nå ett mål. Vi testar…

Jag ska inte behöva lönearbeta när jag fyllt 55.

Specifikt – ja
Mätbart – ja
Accepterat – ja
Realistiskt – ja, det beror bara på hur hårt jag kommer att arbeta för att nå målet
Tidssatt – ja

Titta vilket SMART mål jag har satt upp för mig själv!

Jag har ett arbete som kostar en hel del pengar. Till att börja med så pendlar jag – långt- för att kunna arbeta där jag gör idag. Bara drivmedlet kostar mig ca 3000 per månad. Parkeringsplatsen kostar 300 per månad. Arbetskläder (lite snyggare kontorskläder) kostar gissningsvis 700 i månaden om jag slår ut kostnaden på ett år. Om jag inte skulle pendla så långt, så skulle jag inte heller behöva den bilen jag har, utan vi skulle klara oss med en bil, så där kan jag räkna bort 2000 (lån, däck, service, bla bla bla…). Nu har jag kommit upp i 3000+300+700+2000= 6000 /månad. I skattade pengar. Det motsvarar 7800 / månad i bruttolön, typ ¼ av vad jag tjänar idag.

Samtidigt så gör jag mitt bästa för att beta av våra lån, en tusenlapp i taget. Vi bor en bit från stan, och behöver bil, för att kunna fortsätta bo där. Vi behöver även ha hyfsat bra bilar, och det är en ständig kamp att försöka ha en tillräckligt bra bil, utan att ha alldeles för höga billån. Vi amorterar hårt, och när det blir pengar över så gör vi extraamorteringar på bil-lånen. Med lite tur, så är ett av lånen borta i slutet av sommaren. Kan sedan den bilen fortsätta rulla i minst ett år, så blir billånet på nästa bil betydligt mindre. Håll tummarna för att inget händer min lilla rara, söta Audi på många år nu. Det är för mig den perfekta pendlarbilen, och jag vill gärna fortsätta kampera ihop med den länge än.

Idag, 26/2 2017 är mitt hushålls sammanlagda skuld 844 126 kronor. Huslån, billån och CSN. Det borde inte vara så omöjligt att bli av med på 9 år väl?

Det här ämnet lär jag återkomma till – många gånger. Lite spretigt, som livet är…

“The goal of retirement is to live off your assets-not on them” 
― Frank Eberhart

Prepping - trend eller nödvändighet?

Det är lika bra att erkänna med en gång. Jag är en prepper.

Nej, jag har ingen bunker jag har fyllt med vapen och flera ton med mat. Jag bor i en helt vanlig villa – men jag har en hel del saker undanstoppat i skåp och lådor.

På senare tid har det poppat upp varning efter varning på diverse kommuners hemsidor om att det är viktigt att kommunens medborgare kan klara sig på egen hand i 72 timmar. I Aftonbladet säger Ygeman samma sak. Karlavagnen hade ett inslag om det i veckan. Ja, till och med Mix Megapol har tagit upp detta. Är det på grund av att prepping har blivit trendigt så att ”alla” ska haka på, eller ligger det något mer bakom detta?

För egen del så oroas jag av det allmänna läget i världen. I Vita Huset sitter det en riktig pajas, som ingen riktigt vet vad han kommer att hitta på. I och med att han nu är ledare för en av supermakterna i världen, så påverkas omvärlden av hans beslut. Till exempel så är klimathotet bara påhitt enligt Trump. Hur detta kommer att påverka oss får vi se. Putin, ledare för en annan av supermakterna mullrar på rätt bra på sitt håll, med sin önskan om att återskapa gamla tiders Ryssland. Kommer han fortsätta att annektera omliggande områden tills att han har lyckats?

Kylan i södra Europa har orsakat höga priser på grönsaker och det har stundom gapat ganska tomt i hyllorna i grönsaksdiskarna. Brist på sallad och tomat är just inget som skadar oss, men det visar ändå hur beroende vi är av import och hur sårbara vi är när importen inte fungerar. Rapport efter rapport visar att efter bara ett par dagar kommer hyllorna i butikerna gapa tomma om inte importer och transporter fungerar.

Vädret är också en lite rolig sak som kan ställa till det för oss. Någon som kommer ihåg lilla Gudrun och Per? Eller kanske vintern där många av oss klättrade upp på våra hustak och skottade bort en meter snö? Åska som slår ut elen under en eller flera dagar?

Åh, eller min senaste personliga katastrof – hela familjen däckad i influensa? Visst, vi hade kunnat be någon granne eller bekant åka och handla lite juice, Alvedon, glass och snorpapper, men det var väldigt skönt att kunna plocka fram allt vi behövde ur skåpen. Vi kunde till och med åka och hjälpa min likaledes influensadäckade mor med allt från medicin till mat, utan att ta omvägen via en affär och smitta ner alla andra besökare.

Jag tror att det bara är korkat att inte inse att läget kan ändras – snabbt.

Att ha vatten, mat och ett spritkök hemma gör att jag vet att min familj kommer att vara mätt och belåten. Vi har även spritkök och en obscen mängd värmeljus hemma, så matlagning och ljus skulle inte vara problem vid strömavbrott. Vi råkar ha en öppen spis hemma, så vi kan även hålla oss varma och gosiga. Eftersom jag är den jag är, så klarar vi oss bra mycket längre än 72 timmar och det känns bra.

Men detta är en spretig blogg, så nästa gång kommer inlägget att handla om något heeelt annat!

“By failing to prepare, you are preparing to fail.” 
― Benjamin Franklin

Från kaos till ordning

Är det inte det vi alla egentligen strävar efter? Ordning? Lugn? Tillfredsställelse med livet?
Jag vet att åtminstone jag gör det.

Men hur skapar jag ordning från kaos?
Ett steg i förhoppningsvis rätt riktning är att skapa den här bloggen. Jag tänker mig att om jag kan få ner åtminstone en del av allt som snurrar i huvudet, så kanske jag kan ta en sak i taget och bena ut dem. Jag kanske till och med lyckas förklara för mig själv varför saker är som de är, och med lite tur plocka bort en och annan sak som ligger och gnager och pockar på uppmärksamhet.

Eftersom jag älskar att skriva listor, så lär denna blogg se en eller två eller fyrtioelva olika sådana. Genom livet har jag samlat på mig en massa tips och tricks, så de tänker jag också bjuda på här.

Nåväl, detta är ett experiment. Vi får se om det är någon som hittar hit och tycker att innehållet är värt att spendera några minuter på.

“Chaos was the law of nature; Order was the dream of man.” 
― Henry Adams